Just nu pågår en omställning i samband med att landets gymnasieskolor övergått till fjärr- och distansundervisning.
I dag bör vi alla förhålla oss ödmjukt gentemot de möjligheter som den digitala distansundervisningen erbjuder. I morgon behövs en stor dos eftertanke skriver Sophie Zail, lärare i svenska och psykologi på Drottning Blankas Gymnasieskola i en debattartikel i tidningen Skolvärlden.
Distansutbildningen erbjuder ett arbetssätt som påminner om universitets- och högskolestudier, som inte sällan utformas för att genomföras på distans. Undervisningsformen är inte problemfri men inte desto mindre välkommen och rimligtvis det bästa alternativet under en pågående kris. Samtidigt som arbetet med att komma in i de nya rutinerna kräver hängivenhet och ansträngning, är det viktigt att börja planera för morgondagen, när undervisningen är tänkt att återgå till det normala. En planering som kräver eftertanke.
Att skapa nya vanor går relativt snabbt och när de väl har satt sig kan de vara svåra att bryta. Detta är i sig ingenting konstigt, eftersom vanor avlastar våra hjärnor. Distansundervisningen börjar sakta men säkert implementeras som en ny vana i lärares och elevers vardag och ett rimligt antagande är att det är i samband med återgången som nya utmaningar framträder. Elever som börjat vänja sig vid att utföra skolarbete på distans kan bli svårare att vinna tillbaka, vilket riskerar leda till en tid av högre frånvaro.
