”I den här lärarbristsituationen måste vi hitta lösningar på kort och lång sikt.”’
Fjärrundervisning innebär att en lärare undervisar på distans med hjälp av digital utrustning och är uppkopplad mot en eller flera elevgrupper i andra skolor. Nio procent av gymnasieskolorna och sju procent av grundskolorna bedriver någon form av fjärrundervisning, främst i modersmål.
Lärarnas Riksförbund och Åsa Fahlén är positiv till att alla elever ska mötas av en legitimerad lärare i undervisningen, samtidigt som man ser att det finns problem med fjärrundervisning.
”Som det fungerar i dag så fungerar det okej inom moderna språk. Jag vet att för många skolor, särskilt i glesbygden, så är fjärrundervisning nästan det enda sättet att få ihop tillräckligt stora grupper och att det blir en legitimerad lärare som håller i undervisningen – på så sätt är tekniken en fördel.”
Åsa Fahlén påpekar att man som lärare kan få svårare att se varje individs behov när man inte är på plats i klassrummet fysiskt.
”Det ställer nästan ännu större krav på att lärare får förbereda sig, efterarbeta och får möjlighet att prata med eleverna individuellt än när man undervisar i ett klassrum. Med tanke på möjligheterna för lärare i vanlig undervisning att faktiskt förbereda lektionen så är det klart att man blir lite fundersam på hur man ska lösa detta.”
På Expressens ledarsida skrev man i veckan att: ”Fjärrundervisning i grundskolan är okänd mark. Men det kan bli nödvändigt i lärarbristens tid”.
Man lyfte fram att en statlig utredning om Entreprenad , fjärrundervisning och distansutbildning från 2017
som konstaterade att: “Det finns tyvärr mycket lite forskning kring det vi kallar fjärrundervisning”.
”Inget land använder fjärrundervisning brett på grundskolenivå. När den används är det oftast på gymnasie- eller högskolenivå”.
