Susanne Iwarsson, professor i gerontologi (åldrandeforskning) vid Lunds universitet, samt föreståndare för CASE, ett tvärvetenskapligt centrum som ”genom forskning ska skapa stödjande miljöer för den åldrande människan och befolkningen”, menar att vi hänger inte med i den demografiska utvecklingen, varken som individer eller samhälle. Vi har inte förstått vart vi är på väg. För forskaren blir vår inställning till ny teknik ett självklart intresse. Tre av fyra svenska tvååringar använder internet. Men bara hälften över sjuttiofem gör det. Varför har äldre så svårt för ny teknik?
Hon argumenterar också för att det är olika karaktär av den ökande teknikutvecklingen, dvs. inom minst fem områden:
1. Den digitala tekniken
Här har vi allt från datorn och paddan till den senaste smarta mobilen – och allt från att betala räkningarna på internetbanken till att lägga ut lunchtallriken på Facebook och umgås med vännerna på Skype.
2. Vardagstekniken
Här finns den teknik som sedan länge finns i vår vardag men som ständigt kommer i nya upplagor och därmed blir en utmaning för användaren: kaffebryggaren, bilen, spisen, mikron, tvättmaskinen, telefonen…
3. Välfärdsteknologin
Detta handlar om vad samhället kan tillhandahålla i form av service. När den är kopplad till åldrande kan den handla om allt från larmknappar till e-hälsa, där läkaren kan undersöka på distans.
4. Medicintekniska produkter
Här har vi dels tekniska hjälpmedel som rullstolen och rollatorn, dels avancerad medicinsk teknik som den konstgjorda njuren eller elektroderna som implanteras i hjärnan.
5. Branschspecifik teknik.
Det finns mycket teknologi som vi aldrig kan bemästra eftersom vi inte är specialister. Ett vardagsexempel är bilen, vars innanmäte idag är så sofistikerat att en genomsnittlig bilägare inte kan göra mycket mer än att kolla oljan.
Läs hela artikeln från Sydsvenska Dagbladet den 27 februari här
