I en debattartikel idag i Dagens Samhälle av Hans Hansson, Sverker Janson & Gunnar Karlsson Mälardalens högskola, RISE SICS, KTH menar de att ett strikt prestationsbaserat ersättningssystem behövs för distansutbildningen inom högskolan.
Idag slutför endast hälften av studenterna sina fristående distanskurser. På avancerade kurser för yrkesverksamma är det ännu färre. Detta innebär bortkastad tid, möda, förhoppningar och pengar för studenter, utbildningsanordnare och samhället. Och ändå är det just sådan utbildning för livslångt lärande som vi nu behöver mycket mer av. Arbetsmarknaden förändras snabbt under tryck av digitalisering och automatisering och fler behöver vidareutbilda sig till nya roller och yrken.
Ett avgörande hinder är att högskolan har ett svagt incitament att utveckla utbildningar och utbildningsformer för denna målgrupp. Ersättningen till högskolan ges i två ungefär lika stora delar. En del när studenter registreras och en del när de blir godkända på kurser. Distanskurserna har färre godkända och blir därmed mindre lönsamma än campuskurser. Följden är att utbudet av distansutbildning är lågt och har minskat med 25 procent från 2010 till 2017 enligt Unionen. För att motverka detta har förslag rests att helt ta bort prestationsersättningen för distansutbildningar.
De menar att detta är fel väg framåt och föreslår istället att endast ge ersättning för studenter som klarat sina distanskurser. En sådan ersättningsmodell lägger fokus på förbättrad prestation och lärosätena motiveras att erbjuda utbildningar av hög kvalitet under former som passar studenterna. Ersättningen per godkänd student måste samtidigt höjas, eftersom den kommer att utgå för faktiska resultat, inte för studenter som lockats läsa en utbildning de inte slutför. Läs mer här
