”Vad är konsekvensen för ungdomars framtid, om deras kreativa förmåga inte utvecklas och tränas?”.
Läraren och läromedelsförfattaren Ryan Jurison lyfter fram ytterligare en faktor i debatten om AI och skolan.
I en värld som utvecklas allt snabbare, och där teknologi och människor möts på sätt som var otänkbara för inte alls så länge sedan, så kan det vara värt att fundera över det mänskliga behovet av att skapa, samt hur det kan se ut framöver.
Vi befinner oss i generativa AI:s tidevarv, där vi lätt kan få AI att ”skapa” och göra allt kreativt och konstruktivt. Många ungdomar framförallt verkar rätt villiga att överlåta skapandet av allt möjligt till maskiner, men vad är konsekvensen för deras framtid om deras kreativa förmåga inte utvecklas och tränas?
Samtidigt som många betonar det positiva med AI, så verkar ett visst motstånd växa fram. Det finns flera, såväl elever som vuxna, som vill se skolan gå tillbaka till böcker och pennor. Som läromedelsförfattare så tycker jag naturligtvis att det låter fint, men jag undrar också om det inte finns ytterligare en stor fördel med ett ”back to the books”- system, som inte har belysts än.
Psykoanalytikern Erik Erikson, som ligger bakom en välkänd psykosocial utvecklingsteori, tyckte att skapandet är av så stort värde för människor att det i stort sett blir en nyckelfråga för personer i medelåldern.
Människor som inte ägnar sig åt generativitet i medelåldern upplever, enligt teorin, stagnation och till slut förtvivlan vid ålderns höst. Om skapandet är så viktigt, vad skulle hända till en generation om deras kreativa och generativa muskler atrofierar? Det är en fråga utan svar så länge.
Om generativitet är så viktig för oss som har växt upp med möjlighet att träna upp den, är det inte vårt ansvar att se till att framtida generationer också har en välutvecklad kapacitet för att skapa och generera?
Läs mer på Sveriges Lärares sida här: https://www.vilarare.se/nyheter/vi-larare-debatt/ai-och-skolan-vart-ansvar-att-se-till/
